Anna Maria Lenngren

Fröken Lise

Visa

Fröken Lise vid fjorton år
Snörd och rak och sedig går,
Alla dar moraler får
Af en fransk bedagad hexa,
Dansar, spelar, får beröm,
Skådar englar i hvar dröm,
Tecknar blommor på sin söm,
Medan egna blomster växa.

Unga Lindor, dödligt kär,
Snart den skönas hand begär,
Häftig, varm och trägen är,
Lofvar dyrt att evigt brinna.
Ringar, nipper, bref och bud,
Klagan, tjusning, brutna ljud,
Offer till de giftas gud –
Nu är fröken Lise grevinna.

Äkta ståndets paradis
Njutes nu på bästa vis:
Lilla nåden fler bevis
Af sin låga hunnit skänka.
Några år gå snart förbi –
Nöjen, flärd och jalusi,
Slät kredit och bryderi
Börja stundom sinnet kränka.

Tiden sina märken ger –
Fägringen förgår allt mer:
Hvarje dag hon misslynt ser
Alla ögon från sig vända.
Harm och krångel inom hus!
Vackra pigor bort burdus!
Vänta grefven sent vid ljus!
Nu får glädjens dar en ända.

Lyckligt, efter ödets bok,
Slutas hennes äkta ok:
Hon blir klädd i flor och dok,
Köper ”doktor Bålds postilla”,
Vräker salig herrns porträtt,
Skämmer bort sin unga ätt,
Pratar dygdigt, öfvar slätt,
Fruktar Gud och dömer illa.

Äntlig fyls dess ödes mått …
Sköna fröknar, sen den lott,
Som så mången röna fått
I det lif, vi fåvitskt prisa:
Vara länge verldens slaf,
Sist i plågor lida af,
Multna i familjegraf
och … bli ämne för en visa!
(1792)

Jag har haft svårt att avgöra vilken slags meter det är i dikten, anser att det är en stigande vers och tror att det är en jamb. Bestående av fyra betonade stavleser och fyra obetonade i varje versrad. Det är en regelbunden vers, bestående av sex strofer med åtta versrader. Varje strof består av tre enstaviga ”manliga” slutrim vilket repeteras efter ett bestämt schema, a a a b c c b. Slutrimmen upprepas dock inte i varje strof.

Fröken Lise vid fjorton år

– U – U – U – U
Snörd och rak och sedig går,

– U – U – U – U
Alla dar moraler får

– U -U – U – U
Af en fransk bedagad hexa,

– U – U – U – U
Dansar, spelar, får beröm,

– U – U – U – U
Skådar englar i hvar dröm,

– U – U – U – U
Tecknar blommor på sin söm,

– U – U – U – U
Medan egna blomster växa.

– U – U – U – U

Unga Lindor, dödligt kär,

– U – U – U – U
Snart den skönas hand begär,

– U – U – U – U
Häftig, varm och trägen är,

– U – U – U – U
Lofvar dyrt att evigt brinna.

– U – U – U- U
Ringar, nipper, bref och bud,

– U – U -U – U
Klagan, tjusning, brutna ljud,

– U – U – U – U
Offer till de giftas gud –

– U -U – U – U
Nu är fröken Lise grevinna.

– U- U – U – U

Äkta ståndets paradis

– U -U – U – U
Njutes nu på bästa vis:

– U – U – U – U
Lilla nåden fler bevis

– U – U – U – U
Af sin låga hunnit skänka.

– U- U – U – U
Några år gå snart förbi –

– U – U – U -U
Nöjen, flärd och jalusi,

– U – U – U- U
Slät kredit och bryderi

– U – U – U -U
Börja stundom sinnet kränka.
– U – U – U – U

Tiden sina märken ger –

– U – U – U – U
Fägringen förgår allt mer:

– U – U – U – U
Hvarje dag hon misslynt ser

– U – U – U – U

Alla ögon från sig vända.
-U – U – U – U

Harm och krångel inom hus!

– U – U – U – U
Vackra pigor bort burdus!

– U- U – U – U
Vänta grefven sent vid ljus!

-U – U – U – U
Nu får glädjens dar en ända.

– U – U- U- -U

Lyckligt, efter ödets bok,

– U – U – U – U

Slutas hennes äkta ok:

– U – U- U – U
Hon blir klädd i flor och dok,

-U – U – U – U
Köper ”doktor Bålds postilla”,

– U – U – U – U
Vräker salig herrns porträtt,

– U – U – U – U

Skämmer bort sin unga ätt,

– U – U – U- U

Pratar dygdigt, öfvar slätt,

– U – U – U – U
Fruktar Gud och dömer illa.

– U – U – U – U

Äntlig fyls dess ödes mått …

– U – U – U – U

Sköna fröknar, sen den lott,

– U – U – U – U

Som så mången röna fått

– U – U – -U -U

I det lif, vi fåvitskt prisa:

– U – U- U- U
Vara länge verldens slaf,

– U – U – U – U

Sist i plågor lida af,

-U – U – U – U
Multna i familjegraf

– U -U – U – U
och … bli ämne för en visa!

– U – U – U – U

Vad jag förstår så är troké fallande vers.

goddag, _ U, jamb, stigande vers
festival, _ _ U, anapest, stigande vers
heja, U _, troké, fallande vers
blommorna, U _ _, daktyl, fallande vers

men jag kan ha uppfattat det fel

Bildspråk och diktens mening

Diktens är en visa, som handlar om människans livsöde, kärleken och livets förgänglighet, men framför allt om kvinnors fåfänglighet.

Lenngren tar upp idéer som sedighet, dygd, lättsinne, moral, lycka, lidande m.m. och illustrerar dessa med ett enkelt och klart språk. Kokreta bilder såsom ”Dansar, spelar, får beröm” varvas med abstrakta bilder som ”medan egna blomster växa”.

Dikten har tydliga förankringar i den kristna traditionen, detta märks tydligast i tredje strofens första rad ”Äkta ståndets paradis”, som är kopplat till den bibliska berättelsen om Adam och Eva i paradiset. Ormen i paradiset kan ju här ses som Lindor, men jag är osäker på om detta är avsikten.

Dikten speglar det övre samhällsskiktet, i Stockholm under 1700-talet. Det rådande idealet om hur en ung ogift flicka skall vara. Dikten skildrar hela Lises livsöde i sex strofer som skulle kunna tolkas för vart tionde år från det att Lise är fjorton. Lises liv är utstakat från det att hon fostras, till det att hon som änka dör. De social villkoren är rigida, hon blir en bemedlad fru,  materiellt är hennes liv ganska så gott, men konventionen begränsar, allt sker enligt ett visst mönster efter vad som förväntas av henne. Möjligen när hon är änka får hon en annan social status, hon kan bestämma lite själv. Men merparten av sitt liv betraktas hon som ”det svaga könet”, hon har ingen fri vilja vilket medför att hennes liv är mycket kringskuret.

 

Den första inledande versraden i första strofen ”Fröken Lise vid fjorton år” innehåller någon form av personifikationdå Lise, en form av Lisa som kommer från Elisabeth och betyder ”Gud är fullkomlighet” även ”Gud är min ed”. Fröken betyder här en ogift flicka eller ungmö.
”Snörd och rak och sedig går”, är en intressant versrad, då den på ett klart och enkelt sätt beskriver hur Lise ser ut, men samtidigt lämnar åt läsaren att tolka in betydelsen. Enligt dåtidens mode var flickan snörd, ett mode vars huvuduppgift var att modelera kroppen. Detta var något som både läkare och emancipationen angrep, då de ansåg att det var skadligt för kroppen och att det förstärkte kvinnans roll som ”det svaga” könet. Det är intressant att läsa in ”rak” i betydelsen av okonstlad då korsetten skapade en allt annat är ärlig bild av kvinnokroppen. Jag är inte säker på att Lenngren haft den avsikten, hon kan helt enkelt ha menat rakryggad och redig. Sedig är också ett ord som här kan stå för foglig och lättkörd, men också för ärbar och moralisk.

 
”Alla dar moraler får” visar på att Lise får någon form av undervisning där hon får lära sig disciplin och sedlighet, detta av ”Af en fransk bedagad hexa”, vilket jag först tolkat som en sträng franskspråkig guvernant, men det kan också betyda något mer elakt; en åldrande ragata. Det kan också vara någon form av personifikation i betydelsen av den traditionella europeiska häxan, en fattig gammal kvinna. Enligt krykan var en häxa en person som försvurit sig till Satan och regelbundet mötte honom och lärde sig magi av honom.

Fröken Lise har det bra, hon dansar, spelar och får beröm, och ”Skådar englar i hvar dröm” vilket jag tolkar som ungdomliga dagdrömmar om den rätte mannen, prinsen, som skall beskydda henne och föra henne till hans drömslott.

Sömnad var något som flickor på den tiden skulle lära sig, och fröken Lise ”Tecknar blommor på sin söm”, vilket jag tolkar in som något mer än att brodera blommor, i den mening att hon skapar en bild av sin framtida familj. ”Medan egna blomster växa”, tolkar jag här som att hon utvecklas till en mogen skönhet.

I andra strofens första rad så möter vi ”Unga Lindor, dödligt kär”, där Lindor är en form av Lindorm som kommer av drake och orm. Lindorm är ett sagomonster i nordeuropeisk folktro, som på franska motsvaras av vouivre eller guivre, och på engelska för wyvern. Det förkom delvis skilda lindormar i folktron, den ena liknar en förtrollad prins och var godvillig, den andra typen var däremot ondsint och farlig, och det skulle mycket tur för att komma undan ett möte med en sådan lindorm. Den förälskelse Lindor känner, är dock mänsklig och förgänglig. ”Snart den skönas hand begär”, Lindor anhåller om fröken Lises hand, dvs. han erbjuder äktenskap och lovar att ta hand om denna älskliga ungmö.

”Häftig, varm och trägen är” visar på att unga Lindor måste uppvakta fröken Lise, vilket ofta hör till spelets regler. En ung dam får inte låta sig bevekas för lätt. Uppvaktningen är lidelsefull, innerlig och unga Lindor är uthållig, hans ”lofvar dyrt att evigt brinna”, vilket jag tolkar som att han bedyrar att hans känslor är starka och att han lovar att älska henne för alltid – kärleken är evig.

Efter detta kommer ”Ringar, nipper, bref och bud”, vilket tyder på att bröllopet planeras och att alla dåtidens traditioner kring bröllopet efterföljs. Historien kring att bära vigselringar går ända bak till romartiden, och att bära vigselring är ett bevis på den trohetsed man ger varandra som man och hustru vid vigseln. Nipper kan här syfta på den form av morgongåva som var vanlig på 1700-talet där kvinnan fick en öppningsbar medaljong med mannens hårlock inuti, eller en handmålad miniatyrbild av mannen. Denna tradition illustreras i ”Stolthet och fördom” av Jane Austen. Bref och bud borde i detta fall betyda att inbjudningar, lyckönskningar och underrättelser, men kan också betyda någon form av erbjudande mellan de båda parternas familjer.

Vem som ger uttryck för ”Klagan, tjusning, brutna ljud” är för mig helt oklart, men jag har valt att tolka det i ren ”Jane Austen anda”, där alltid någon gråter, kvider, darrar och jämrar sig trots att lyckan står för dörren, dvs. det väntade bröllopet – helt hysteriskt med andra ord!

”Offer till de giftas gud” är också en versrad som jag haft svårt att tolka, att offra något betyder ju att ge som offer eller att uppoffra, men som är offret är inte helt klart, men kanske är det fröken Lise? De giftas gud avser nog att bröllopsceremonin sker i kyrkan, eller åtminstone inför en präst.
Fröken Lise är nu en gift kvinna som fått titeln grevinna. Giftermålet skedde snabbt, efter en enträgen uppvaktning där unga Lise blivit förförd.

Tredje strofen inleds med lycka ”Åkta ståndets paradis”, vilket tyder på att äktenskapets tillstånd är som himmelriket, eller Edens lustgård. De båda glädjas, de känner lust och mår bra, ”Njutes nu på bästa vis”. De har ett förnuftigt och lämpligt förhållande till varandra.
”Lilla nåden fler bevis” är en int helt enkel att tolka, då jag tycker att lilla ger en ringa och ynklig bild av Nåden, men han ger prov på välvillighet och mildhet. ”Af sin låga hunnit skänka”, hans lust är entusiastisk glödande. Hon ger mer än hon får.

Så går åren och tidsfördriv, lättsinne leder till avund och missunnsamhet. ”Slät kredit och bryderi”, kan tyda på att paret dragit på sig fodringar vilket lett till en skral ekonomi. Detta skapar en svår social situation med bekymmer och förlägenhet när förtroendet inte är på plussidan. Men meningen kan också tolkas som att intresset för varandra svalnat, paret upplever varandra som ointressanta vilket skapar en förtroendekris och förlägenhet paret emellan. I vilket fall som helst så ”Börja stundom sinnet kränka”, då paret sårar varandra. Jag uppfattar det rätt och slätt som att han har lätt för att göra av med pengar, lever på stor fot och att han numera uppvaktar andra damer.

Fjärde strofen inleds med en lite uttjatad versrad ”Tiden sina märken ger” tiden sätter sina spår, vilket kan tyda på att de åldras och att detta visas på utseendet, men också att levnadsförhållandena med tiden ger avtryck, i form av ärr i själen. Detta skrivs som att det är något oundvikligt, att det är något allmängiltigt som ingen undgår att erfara.

”Hvarje dag hon misslynt ser. Alla ögon från sig vända.” Lise, en gång en hyllad skönhet, är nu missnöjd, då hon får erfara att uppmärksamheten inte riktas mot henne, såsom hon är van vid. Om det är pga. att hon inte längre är ung och vacker, eller beror på andra orsaker är oklart, blickar kan ju vändas bort från en person av andra skäl, kanske har familjen hamnat i en svår situation, kanske är hon föremål för elakt prat? ”Harm och krångel inom hus!”, Lise missnöjd och förbrukad,  leder till förbittring och bråk i hemmet. ”Vackra pigor bort burdus” pekar på att Lise är missnöjd med hennes åldrande och att hon därför inte vill ha söta tjänsteflickor i sitt hem. Förmodligen är det så att mannen inte längre ser på henne så som han gjorde då de var nygifta? Hans intresse riktas nu mot unga pigor? Lise får ”Vänta grefven sent vid ljus!” berättar om att maken numera håller sig borta från hemmet, vilket leder till slutversen i denna strof ”Nu får glädjens dar en ända.”. Lyckan är förgänglig.

I femte strofen möter vi Lise som änka, ”Lyckligt, efter ödets bok”, vilket avser den livsåskådning som trodde på ödet eller Fortuna. De som tror på ödet menar att allt är förutbestämt, att det står ”skrivet”, och därmed kan man inte heller påverka sin livslott. Här får hon som änka en glimt av världslig lycka och mänsklig frihet.

”Hon blir klädd i flor och dok”, enligt den rådande traditionen skulle en änka vara passande sorgklädd, med slöja och uppföra sig på ett passande och anständigt sätt.

Hon ”köper doktor Bålds postilla”, vilket tyder på någon slags tankebok, postilla var vanligen en predikosamling, men då det står doktor Bålds blir jag mer tveksam. Det kan ha något med pietismen att göra, det vill säga att fru Lise deltog i väckelsemöten. Det kan också var Anders Båld som Lenngren menar. Han var teolog och författare. Hans predikningar blev efter hans död, tryckta och Båld var en av de mest lästa svenska postilleförfattarna under 1700-talets andra hälft. Anders Båld var gift med Ingrid Elisabet Ljung, vilket ju här är intressant då Lise är en kortform för Elisabeth.

”Vräker salig herrns porträtt” tyder på att fru Lise vill göra sig av med alla minnen av sin avlidne man. Men det kans också vara att hon inte pratar väl om honom, inte hedrar hans minne. Porträttet får bli en representation av den kontroll hennes man såsom husbonde haft över hennes liv.

”Skämmer bort sin unga ätt, Pratar dygdigt, öfvar slätt”; hon daltar med sina unga släktingar, Hon gör som hon vill med pengarna. Hon resonerar dygdigt men tillämpar det dåligt, hon lever inte som hon lär. Hon fruktar Gud men dömer illa.

 
Sjätte strofen inleds med en maning, nästan som en moralisk lärodikt; ”Äntlig fyls dess ödes mått …Sköna fröknar!, slutligen uppnår alla en ålder som av ödet är fastställt, ”sen den lott, som så mången röna fått”, sen den levnadslott, som flera fått uppleva, ”i det liv, vi fåviskt prisa:” i det levnadssätt vi oklokt värderar så högt. ”Vara länge verldens slaf, sist i plågot lida af”, efter att under lång tid i detta jordiska liv varit ofri, till slut få genomgå lidande.
”Multna i familjegraf, och … bli ämne för en visa!” sista vilorummet är att förvandlas till mull i släktens grav och övergå till att vara stoff för en sång, visa kan här också betyda att låta sig ses, bli synlig. Även om livet är förgängligt, är hågkomsten är evig, en persons goda namn är viktigt att vårda. Den där visan kanske inte blir så snäll?

Vi skall alla dö, det liv som Lise fick – det som alla prisar – slutar som alla andras liv; att slutligen dö och multna i familjegrav. Människan styrs av egenkärlek och förnuft; men råder balans mellan dessa lever hon väl och blir lycklig.

Kontextualisering

1600-talets stormaktstid, upplysningstiden inleds, och når sin kulmen under 1700-talet.

Reformationen och senare politiska omvälvningar under 1600-talet, väckte till liv förhoppningar inte bara om en religiös reformation utan även om en social reformation. 1600-talets stormaktstid präglas av många krig. Även 1700-talet blev en politiskt orolig och blodig tid och inleds med det Stora nordiska kriget (1700-1721) utkämpas mellan Sverige i allians med hertigdömet Holstein-Gottorp och Polen, Danmark-Norge och Ryssland. På kontinenten utkämpas det Spanska tronföljdskriget (1701-1714) mellan Frankrike, Bayern, Mantua samt Savoyen och Österrike, England, Nederländerna, Preussen och tysk-romerska riket. I mitten på seklet utkämpas det Europeiska sjuårskriget (1756-1763) mellan å ena sidan Tysk-romerska riket, Frankrike, Ryssland och Sverige och å den andra Preussen och Storbritannien. Den 4 juli 1776 förklarar sig 13 brittiska kolonier på den nordamerikanska kontinenten självständiga som unionen USA.

Hon skrev samtida med den Franska Revolutionen och hade läst upplysningsförfattare som Voltaire & Rousseau. Den absolutistiska makten som vilade på aristokratin utmanades, hotades och förkastades slutligen under den franska revolutionen, mellan åren 1789-1793. Revolutionen hade förebådats under lång tid före 1789 av upplysningen och dess filosofer, Voltaire (1694-1778) och Rousseau (1712-1778) med flera. Idéerna om en allmän vilja om folket och friheten, jämlikheten och broderskapet fick dramatiska konsekvenser. Mätressmakten, liksom salongsmakten förintades i den nya klarhetens politik. Genom revolutionen avskaffades en absolut monarki med feodala privilegier för adeln och prästerskapet; i dess ställe kom ett statsskick som ville utgå från upplysningens idéer. Under det år då skräckmännen, bl a Robespierre, satt vid makten avrättades i Paris mellan 1660 och 4000 människor med giljotin, uppgifterna går brett isär.

Den vetenskapliga revolutionen sammanfaller med en ekonomisk och social revolution vilket ledde till feodalsamhällets sönderfall och framväxten av ett samhälle mer och mer dominerat av kapitalistiska produktionsförhållanden. En ny klass, borgarna, som levde på handel och produktion, växte fram. Handel och industri väckte praktiska problem, vilka kunde studeras vetenskapligt.

Sverige under frihetstiden

Sveriges stormaktstid tar slut 1718 i och med att Karl XII blir skjuten. Året därpå upphävs det kungliga enväldet i Sverige och den så kallade frihetstiden inleds. Frihetstiden var i stort sett en gynnsam tid för Stockholm. Staden drog nytta av tidens intresse för handel och manufakturer. Köpmännen utgjorde det mäktigaste skiktet i staden. Hattpartiet hade ett gott stöd i huvudstadens borgerskap. Det Europeiska sjuårskriget (1756-1763) utkämpas mellan å ena sidan Tysk-romerska riket, Frankrike, Ryssland och Sverige och å den andra Preussen och Storbritannien.

Under Gustav III:s tid blev Stockholm landets kulturella centrum. Frihetstiden varar till Gustav III:s statsvälvning 1772, och då inför en ny regeringsform som ger makt åt kungen. Detta ledde till att han mördades på en maskeradbal på Operan 1792.

Frihetsståndssamhälle bestod av adelsståndet, prästeståndet, borgarståndet och bondeståndet. Prästeståndets storlek var cirka 0,9 % av landets befolkning. Bondeståndet var det minst ansedda i frihetstidens riksdag. Något större intresse för bondenäringen visade inte de styrande, trots att mer än ¾ av landets befolkning levde av jordbruket. Viktigt blev dock beslutet om storskifte som kom 1757.

Ridderskapet och adeln bestod av endast 0,5 % av rikets befolkning. Liksom tidigare var adeln under frihetstiden den härskande samhällsgruppen, och adelsmännen hade det största inflytandet i riksdagen. Ståndsgränserna blev dock mindre skarpa genom att giftermål mellan adelsmän och ”ofrälse” kvinnor nu blev tillåten (1734) – utan att barnen för den skull förlorade sitt adelskap. De ofrälse var inte heller helt utestängda från möjligheten att nå de högsta posterna i samhället. Adelns kvinnor såg sin maktbas minska i takt med att adeln makt inskränkte. I sina hem blev de ätternas försvarare, samtidigt som släktens makt minskar i jämförelse med centralmakten. Mannen fick ökad tillgång till kvinnans förmögenhet. Morgongåvan, som var avsedd för hustruns bruk efter mannens död, kunde enligt 1734 års lag, under pågående äktenskap användas för att täcka mannens skulder. Änkorna som inte ägde något fick en otrygg ålderdom, de blev samhällets fattiggrupp. Många av fru Lenngrens satirer har en social tendens, riktad mot bördshögfärden och kryperiet för de förnäma. Mycket karakteristiska för den intellektuella medelklassens syn på den privilegierade adeln vid 1700-talets slut är elaka karikatyrer som Det högtförnäma äkta paret och Fröken Juliana.

Borgarståndet skaffade sig en framskjutande ställning i frihetstidens samhälle. Handel och industri var ju föremål för regeringens särskilda intresse. Det var inte alltid så lätt att efter kläder och uppträdande skilja en skeppsredare och köpman från en greve. Giftermål mellan adelsmän och rika köpmansdöttrar blev också allt vanligare. För kvinnan var äktenskapet den enda möjliga karriären, det var hennes bestämning. Den nya borgerlighetens kvinnor snärjdes in i hemmen, både som gifta och ogifta, eftersom de som ”inte blev gifta” varken fick utbildning eller vidare möjligheter till försörjning. Lagarna begränsade hennes utrymme för självständig verksamhet. Ett alternativ till äktenskap var att bli guvernant, dvs. en privatlärare som undervisade främst yngre barn och flickor. Pojkar undervisades av en manlig informator.

Kvinnans ställning var underordnad både i lagstiftning och praxis livet igenom med undantag möjligen för om hon blev änka. Hon var som ogift omyndig långt in på 1800-talet, hon ärvde mindre än sina bröder, hon fick inte förvalta sin egen förmögenhet eller gifta sig efter eget tycke. Som hustru var hon än längre omyndig. I Stockholms borgerliga kretsar fann fru Lenngren ämnen för satirer sådana som Kalaset och Herrns och fruns morgonkonversation. Här skämtar hon mer eller mindre godmodigt med den kvinnliga fåfängan och lusten att briljera genom ett högt och dyrbart liv.

Ett så kallat medelstånd (senare medelklass) började framträda under frihetstiden. Till detta stånd räknades alla ofrälse ståndspersoner det vill säga alla som gick klädda i peruk och använde rock av kläde. Det var ofrälse (ej adliga) officerare och ämbetsmän, brukspatroner, godsägare, advokater, läkare, lärare med flera. Dessa hörde inte hemma i något av de fyra stånden och var alltså inte representerade i den svenska riksdagen. De kom så småningom att ta ledningen i angreppen mot ståndssamhället. Under de fyra stånden fanns gesäller, industriarbetare, torpare, backstugusittare, tjänstehjon och daglönare av olika slag, den så kallade ”arbetarklassen”. Dessa grupper saknade alla medborgerliga rättigheter. Den begynnande industrialismen innebar att idéen att kvinnors plats enbart skulle vara i hemmet ifrågasattes i praktiken, eftersom kvinnligt lönearbete krävdes till de stora fabriker, framför allt inom textilindustrin, som började uppföras.

Anna Maria Lenngren (1754-1817) växte upp i ett hem i Uppsala som tidvis mycket fattigt, då fadern professor M.B. Malmstedt blev avstängd från docenturen. Familjen hade inget annat att livnära sig med än vad välvilliga trosfränder gav. Efter en tid återfick han rätten att undervisa men hans akademiska bana var hämmad. Hennes lärde far gav alla sina barn, både döttrar och söner samma uppfostran och bildning. Hon fick läsa latin och franska och vid arton år var hon en ”lärd stubb”. En grupp av hennes idyller skildrar barndomens paradis, oskulden, bekymmersfriheten under barnaåren. 1780 ingick hon ett förståndsäktenskap med redaktören i Stockholms posten Carl Peter Lenngren. Som gift med en burgen man var hon nu lycklig över att vara i sådana omständigheter att inte längre för sin inkomst skull behöva driva litteraturen som yrke. Hon betraktade nu vitterheten som tidsfördriv och framträdde inte längre som skaldinna. Hon bekände att hon i en kvinnans hand hellre såg ”en bandsöm än en penna”. Hon kastade inte undan pennan, men använde den anonymt. Mot de dåliga äktenskapet riktar Lenngren satirens udd, själv levde hon ett lyckligt samliv. Flärden och yppigheten samt overksamheten gisslar Lenngren och framhåller hushållsaktigheten och kärleken till ett trofast hemliv. Denna hennes förändrade uppfattning om kvinnans roll står i samklang med den kvinnobild Rousseau målade i sina romaner.
Åren 1797-1798 drabbades Lenngren av svåra sorger. Hon var barnlös men hade som fosterbarn sin broders dotter. Men en nervsjukdom gjorde flickan så svårt sjuk att hon fick en obotlig sinnesjukdom. Hennes far drunknade och dessa båda sorger gjorde att hon skrev allt färre. De sista åren av sitt liv vidrörde hon knappt pennan. Ett själslyte, som Lenngren gärna angrep är ålderdomens försök att synas ung.

 

Kyrkan och det andliga livet

Under inkvisitionens skräckvälde blev beskyllningar för häxeri ett vanligt sätt att bli av med kättare, dvs. de som hade en annan avvikande åsikt än den kristna kyrkan, vilka annars var svåra att döma. Det var ungefär när reformationen startade, som häxförföljelserna riktigt satte fart. Häxprocesser var utfrågningar och slutligen avrättningar av personer – mestadels kvinnor – som blivit anklagade för att vara trolldomskunniga.1668-1676 når häxprocesserna sin kulmen i Sverige. Under dessa år bränns mer än 300 kvinnor på bål som häxor (dömda för häxeri). Svenska kyrkan präglas av luthersk ortodoxi och allt starkare band till statsmakten. Dödsstraff för trolldom togs bort ur lagboken av Gustav III år 1779.

I drygt hundra år efter Isaac Newton sysslade några av de främsta filosoferna med frågor som; Hur kunde man göra tron på Gud förenlig med vetenskapens upptäckter. Hur skulle moral kunna fungera i en värld som styrs av vetenskapliga lagar. Hur skulle det kunna finnas fri vilja i en deterministisk värld. Newton var djupt religiös och såg i de lagar han avslöjat underbara bevis för Guds existens och närvaro i världsalltet. I ”Elements de la philosophie de newton” (1738) utvecklade och förhärligade Voltare newtonianismen. Upplysningsfilosoferna utnyttjade Newtons världsbild till att kritisera religionen och det oförnuftiga samhället som gav kyrkan så stor makt.

Inom svensk kristenhet har begreppet väckelse använts främst inom frikyrkorna, men det finns också exempel på väckelser inom Svenska kyrkan, såsom den konservativa pietismen. Pietism är en väckelserörelse som uppstod inom tysk lutherdom under sent 1600-tal. Till Sverige kom pietismen under tidigt 1700-tal bland annat genom hemvändande karoliner som omvänts under sin fångenskap i Ryssland. De fick rätt många anhängare och grupper av pietister brukade samlas till enskilda andaktsstunder på söndagar eller vardagskvällar. De läste i bibeln, samtalade om bibelordet och sjöng psalmer. Dessa möten kallades för konventiklar och blev enligt lag förbjuden genom konventikelplakatet 1726 då de ansågs vara farliga för renlärigheten. Forskarna liksom handelsmännen kunde söka stöd av den puritanska religiösa etiken. Att genom forskning utnyttja sin kunskap och aktivt ändra på världen var i puritanernas ögon en för gud behaglig handling.

Anna Maria Lenngrens fader professor Malmstedt var anhängare av herrnhutismen eller Evangeliska brödraförsamlingen, den religion som grundades av greve N.L. Zinzendorf. Malmstedt blev anklagad för irrlärlighet och förbjöds att undervisa. Utgångspunkten för de djupgående och omfattande herrnhutiskt färgade väckelserörelser, som framträdde under 1700-talet där andaktstunder med endast psalmsånger är det mest utmärkande. Kristendomen består inte i att vara from utan i att vara lycklig. Känslomässiga upplevelser av Kristi lidande och glädjen över försoningen i Kristi blod är centrala. Rörelsen bredde marken för och övergick även direkt i 1800-talets stora folkväckelse. Lenngren är kanske inte känd för sin religiösa diktning men hon översatte Odin Wolffs danska dikt En blick på grafven, vars tre sista verser blev psalm i 1819 års psalmbok, Snart döden skall öga sluta, som även fanns med i 1937 års psalmbok, där hon i registret presenteras som 1700-talets berömdaste svenska skaldinna.

 

Krykan hade fortfarande stort inflytande över den enskilde individen liv. I kyrkolagen från 1686 skrevs att om trolovade som haft samlag med varandra skulle trolovningen (trolovningen sågs som äktenskapslöfte) betraktas som äktenskap, som skulle fullbordas med vigsel. 1734 års lag sade att ett giltigt äktenskap skulle inledas med lysning och vigsel. Men trolovningstraditionen levde trots detta kvar i Sverige. I kyrkans doktriner hängde äktenskap, skilsmässa och sexualitet intimt samman. Skilsmässa var otänkbart. Mannens lustuppfyllelser utanför äktenskapet ansågs inte påverka äktenskapet, kvinnan däremot vanärade mannen och betraktades som ett värre brott. En förklaring till detta anses vara arvssystemet. Faderskapet skulle stå utom all tvivel. Protestanterna betraktade otrohet som ett större brott än den katolska doktrinen, eftersom den ansågs drabba själva äktenskapet som institution, inte den äkta hälften.

Kvinnornas långvariga underordning kan härledas till den religiösa traditionen från gamla testamentet till Paulus och Luther. Lagstiftningen speglar detta och på 1600-talet använder lagstiftarna naturrättsliga argument för kvinnans underordning.

På 1700-talet blev det angeläget med modifiering av lagstiftningen. Sekularisering och kampen mellan staten och kyrkan kan ha påverkat, liksom liberalismen med en ny syn på individen.

 

Litteratur, filosofi och nya teorier

En tendens under 1600- och 1700-talen var att naturen började få en historia utöver vad Bibeln kunde berätta. Man började bli medveten om att jorden och universum inte sett ut på samma sätt alltsedan skapelsen. Man upptäckte tiden och historien, vilket ledde till att en mer dynamisk världsbild utvecklades. Denna vetenskap kännetecknas av sekularisering. Kunskapen om naturen skulle tjäna till att ge människorna ett materiellt och socialt lyckligare liv.
Den katolska kyrkan förlorade under den här perioden sin kontroll över Europas intellektuella liv – fullständigt i de länder som blev protestantiska. Aristotelianismen var väl integrerad i det katolska och protestantiska utbildningsväsendet. Kontrollen över universiteten var skarp. Någon akademisk frihet var det inte tal om. Den nya vetenskapen växte nästan helt upp utanför universiteten. 1637 publicerade Descartes Descourse de la mèthode där den filosofiska satsen Cogio, ergo sum (”Jag tänkte, alltså finns jag”) ingår. I Principia Philosophiae (1644) beskriver han tre fundamentala lagar (naturlagar) enligt vilka de materiella kropparna måste röra sig. Därmed hade termen naturlag införts i fysikens ordföråd. Isaac Newton (1642-1727) med sin banbrytande Philosophia Naturalis principia mathematica kom att påverka alla delar av det intellektuella livet. Naturvetenskapen fick en status den tidigare saknat i bredare kretsar.

Mot slutet av 1600-talet fick den nya vetenskapen en naturlig samlingspunkt i nystiftade vetenskapliga akademier, som exempelvis Royal Society (1660) i England. Vid samma tidpunkt började den nya vetenskapen på allvar tränga in vid universiteten. Akademin i Stockholm fick stor betydelse för framväxten av en svensk vetenskaplig prosa. Den etablerade samarbete, bättre organiserad förlagsverksamhet, växande bokhandel och bredare intresse för litteraturen. Anna Maria Lenngren sköt ifrån sig akademiens uppmaning att samla och publicera sina dikter under eget namn. Hon bestämde att detta fick ske först efter hennes död. Skaldeförsök utkom 1819.

Hos Platon återfinns det abstrakta och matematiska betraktelsesätt som karakteriserar den nya naturfilosofin, den platonskt inspirerade mysticismen, alkemi och astrologi. Platons Lagarna utmålar mannen som makthavare och kvinnan som den nyckfulla, opolitiliga, den som måste hållas i strama tyglar. Det är ett mönster som kommer att prägla diskussionen om män – kvinnor och makt i århundraden.

Två viktiga tänkare, som lade grunden för den liberala individualismen, var de engelska filosoferna Thomas Hobbes (1588-1679) och John Locke 1632-1704. De argumenterade för att alla människor var födda lika och fria och slog följaktligen mot absolutismens patriarkala maktbas. Kvinnan måste, menade de, å ena sidan underordnas mannen i familjen och det för släktets skull. Men kvinnor var samtidigt individer, utrustade med förstånd och förnuft.

På 1700-talet fördjupades och diskuterades idéerna om frihet och individualitet. På en punkt fördjupades inte diskussionen och det gällde kvinnorna och friheten. Kvinnorna hos den skotske Adam Smith spelade en underordad roll. Hushållet som var viktigt för produktionen av moral och dygd var deras och den viktigaste kvinnliga dygden var gentemot maken, eftersom den gällde troheten.

Jean Jaques Rousseau hade idéer om frihet, jämlikhet och broderskap som i mycket utgjort basen i den västerländska demokratin. Det var Rousseaus uppfattning att människan av naturen är både jämlik och god, och att det är civilisationen med sin förkonstling som fördärvat henne. I sin bok Émile (1762) pläderar han för den fria fostran för att skapa den fria människan. ”En perfekt man och en perfekt kvinna ska inte vara mer lika i sinnet än i utseendet”. Enligt Rousseau var det naturens lag att kvinnan skulle lyda mannen och till skillnad från mannen kunde kvinnan stå ut med orättvisor – av naturen. Rousseaus kritik mot salongernas mäktiga damer blev speciellt hård: de var inte bara utöverskor av en illegitim makt, fjärran den allmänna viljan, de var dessutom artificiella, onaturliga och naturvidriga som kvinnor. Mot dessa ”offentliga damer” i de syndfulla städernas salonger ställdes den goda modern, i en lantlig omgivning. Därför skulle också Sophies uppfostran skilja sig från Émiles fria uppfostran. Det var till henne som ordspråket gällde: det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli. Lustigt nog verkar det som att Rousseau ändå inte litade på att naturen skötte sitt jobb.

Typisk för rousseauanernas något naiva föreställningar om ”det stilla livets” lycka är Lenngrens Slottet och kojan. På ett mera realistiskt sätt för Lenngren det sunda och okonstlade livets talan i Pojkarne, som har något av lärodiktens anda. Barndomens värld, där man varken känner svek, orättvisa eller ståndsfördomar, får här drag av Rousseaus ”naturtillstånd”.

Baron de Montesquieu, politisk filosof, diskuterade också var gränsen för kvinnor borde finnas. Å ena sidan var det fel att spärra in kvinnor som slavar i hemmen, å andra sidan var kvinnor i salongerna dessa illegitima stater i staten – ett otyg och ett tecken på artistokraternas lyxbegär. En lagom form av underordning blev därför hans recept.

Även om kvinnorna av folket deltog i franska revolutionen, omfattades de inte av jämlikheten och broderskapet. Ändå var frågan om de kvinnliga rättigheterna väckt. ”Ty antingen ska ingen medlem av den mänskliga rasen ha genuina rättigheter eller också ska alla ha dem; och den som röstar emot sin nästas rättighet, vilken religion, vilken hudfärg eller vilket kön den än har, har därför förskingrat sina egna”, skrev markisen de Condorcet (1790). Mary Wollstonecraft ger ut det filosofiska verket Till försvar för kvinnans rättigheter 1790.

De kvinnliga författarnas frammarsch på litteraturens område är påfallande. I Frankrike skrev inemot ett hundra kvinnliga författare under 1700-talet. Mycket berodde på en växande läsekrets och framför allt på bättre utbildningsmöjligheter. Anna Maria Lenngren debuterade redan 1772 med en rad dikter i pressen, de flesta osjälvständiga försök i tidens olika stilarter. 1776 invaldes hon i Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle, och samma år debuterade hon på kungliga teatern med översättning av Marmontels Lucile.

Liksom Nordenflycht var Lenngren kritisk till Rousseau och dennes idéer om kvinnan. Som ung hyste Lenngren en djärvare övertygelse om kvinnans uppgift, även på andra områden än den husliga: ”Jag bör med skäl vänta mig de obilligaste omdömen av dem, som bestrida fruntimren all rätt att deltaga i vittra övningar…” (1776). Till hennes mest kända dikter hör ”Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon:” (1794): Med läsning öd ej tiden bort – Vårt kön så föga det behöfver, Och skall du läsa, gör det kort. Att såsen ej må fräsa öfver, Dikten är svårtolkad och kan antingen läsas som en satir eftersom Lenngren ofta skrev satiriskt och var engagerad i kvinnors rättigheter i sin ungdom, eller så kan dikten tolkas bokstavligen eftersom Lenngren övergav många av sina tidigare åsikter om kvinnlig emancipation när hon blev äldre.

Lenngrens vittra sysselsättning erbjöd dock långt ifrån rosor. 1771 skriver hon till sin vän Schmiterlöw ”Det yrke jag har valt mig tycks mig bedrägligt vara, jag ökar utan frukt de arma snillens skara, som mödosamt nöta ut båd anda, lif och själ, blott för den ringa lön att hetas rimma väl. Nej, lyckan och min vinst jag mera bör bevaka. Jag går till min natur och könets gräns tillbaka, af hjernans tomma gräl man ingen föda får, i tofsar, flor och bjäfs vår lycka nu består”. Lenngren var troligtvis ömtålig för de nålsstygn, som avund och fördomar givit henne. Men kan läsa det indirekt ur Några ord till Betti.

 

Stilinriktningar

Barocken är den dominerande stilinriktningen i Europa från slutet av 1500-talet och in på 1700-talet. Stilen kom från Bologna och Giovanni Lorenzo Bernini (1598–1680), som var den som fullbordade stilen, spred den under sina uppdrag för Ludvig XIV till Frankrike. Litteraturen anses präglas av barockens tematik från slutet av 1500-talet fram till 1600-talets slut. Författare inom denna genre är bl.a. John Luly (1553-1606), Jean Racine (1639-1699), Lasse Lucidor (1638-1674), George Stiernhielm (1598-1672) och John Locke (1632-1704).

Den svenska epokindelningen för perioden är komplicerad, då perioden renässansen, till den tidiga klassicismen infaller under stormaktstiden. Georg Stiernhielm, ”den svenska skaldekonstens fader”, låter trycka hexameterdikten Hercules (1658). Stiernhielm förs ibland till renässansen, ibland till barocken. Olof Rudbecks Atlantica (1677), där han försöker leda i bevis att Sverige är gudarnas boning och alla större folkslags ursprung, ges ut i sin första tryckning.

Klassicism är ett viktigt begrepp inom stilhistorien eftersom den har präglat flera perioder, främst renässansen, barockklassicismen på 1600-talet, men också nyklassicismen i slutet av 1700-talet. Inom litteraturen hade fransk klassicism från 1600-talets mitt sökt återupprätta dramat i antik form och anda, och även i den episka och didaktiska poesin avsåg man att efterfölja antika, främst romerska mönster. I mera utsträckt betydelse används uttrycket klassicism som beteckning för all uppbyggd och konstruerad konst med verkligheten som utgångspunkt, alltså en sorts ordnad realism i motsats till begreppet romantik.

Inom franskklassicismen krävdes förnuft, sanning och natur i innehållet samt klarhet och smak i det poetiska uttrycket. Det skrivna skulle vara trovärdigt och den sanna mänskliga naturen skulle skildras på ett allmängiltigt sätt, det vill säga typen blev det väsentliga, inte individen. De problem som togs upp skulle kunna ställas i alla tider. En mängd regler ställdes för olika genrer. Inom tragedin ställde man krav på de så kallade tre enheterna: tiden, rummets och handlingens enhet. Det var slut på allt hoppande mellan tid och rum och alla allegorier; det skulle vara klart vad det handlade om. Klassicismen innebar också stränga regler när det gällde språket, dvs. finna det rätta ordet, det exakta uttrycket. Det direkta uttrycket ersätts av omskrivning, och dikten vimlar av abstrakta begrepp, som visserligen personifieras men aldrig fått kött och blod; Dygd, Frihet, Sanning och Rätt. Det var på det satiriska området som klassicismen vann framgång. Verssatiren var en omtyckt genre, men också lärodikten och den sedelärande fabeln blev viktiga genrer. Lenngrens Dygden och Visheten (1794) är en dikt som använder sig av dessa begrepp.
De franska dramatikerna Moliére (1622-1673), Pierre Corneille (1606-1684). och Jean Racine (1639-1699) präglar 1600-talets teater; Molière med sina komedier, Racine och Corneille med tunga tragedier.

Upplysningen kom att i Sverige liksom i andra länder gå hand i hand med klassicismen. Upplysningen var en intellektuell rörelse i Europa från 1600-talets slut till omkring 1800, där kulmen nåddes i Frankrike på 1700-talet. Rörelsen hämtade sina idéer från naturvetenskapens framsteg, och deras viktigaste idé var ”tron på människans förnuft” och ”att alla människor är kapabla att tänka själva”. Jonathan Swift ger ut den samhällssatiriska romanen Gullivers resor (1726). Voltarie ger ut sin satiriska roman Candide (1759). Dalin (1708-1763) har en stor betydelse för Sveriges såsom den främste representanten för upplysningstidens äldsta skede.

Realism var inom skolastiken ett namn på den ontologiska åsikten, att allmänbegreppen är verkliga. Den reflekterade människan utgår från att det finns en ”yttervärld” och att den är så beskaffad, som den förefaller. Den estetisk realismen ser konstens uppgift i att troget återge den osmyckade, gärna jordbundna verkligheten. Realism framträder ofta under konstens frigörelse från en hård traditionell stilisering eller som reaktion mot idealisering och förkonstling. Anna Maria Lenngrens är framför allt realist med sin enkelhet i språket. Hon utvecklar sig till en utmärkt satiriker och idylldiktare. Hennes dikter ”Gumman” och ”Min salig man” är ett bra exempel på hennes realism. Liksom satiren utvecklades även idyllen av Lenngren i realistisk riktning. Hennes syn på den konventionella herdeidyllen framgår av den lilla elaka dikten Ett sätt att göra herdakväden. Till sina egna idyller fann hon ämnen i verkligheten, i hemmet och familjelivet. Detta var något nytt i svensk litteratur men vanligt ute i Europa, där borgerligheten tidigare än hos oss gjort sig gällande i litteraturen.

Lenngren ser med nykter kritik på sin omgivning i motsats till Bellman. I detta avseende påminner hon mest om Kellgren, vars ”upplysta” tänkesätt hon delade. Hennes satirer är dock sällan abstrakt resonerande eller allegoriska som Kellgrens utan utpräglat realistiska, med en människa eller en grupp människor framställda i en konkret situation. Dalin tycks ha gjort ett starkt intryck på den unga Lenngren, vilket anses märkas i ”La matinée de Clarisse” (1774). En annan svensk författare Gustaf Filip Creutz (1731-1785) var influerad av den franska stilen och upplysningens idéer. Han slog igenom med dikten Sommarkväde (1756), men är mest känd för Atis och Camilla (1761). Lenngrens idyll Alcides och Cloé (1777) anses vara en ren imitation. Nordenflychts Satyr emot afwundsjuka fruentimber anses ha inspirerat Lenngren till Thee-conseillen (1775). Den är en satir mot författarinnans eget kön och skildrar, med en stor detaljrikedom, en damkonversation, kvickt och ganska elakt. I satiren visade upplysningen bristerna i sätten att tro och leva. Människan styrs av egenkärlek och förnuft; men råder balans mellan dessa lever hon väl och blir lycklig. Till hennes mest kända dikter hör ”Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon:” (1794).

Rokokon har sitt upphov i barockstilen. Stilen uppstod i Frankrike parallellt med upplysningstiden i början av 1700-talet och sammanfaller i huvudsak med Ludvig XV:s regeringstid 1715-1774. Rokokon kom efter barocken som en medveten reaktion mot dennas stränga symmetri, stelt regelbundna och pompösa former. Anna Maria Lenngrens kanske mest populära dikt Kärleken och dårskapen (1797), efter bearbetning av Lafontaines fabel, tillhör rokokopoesins grace. Sägnen om Dårskapen, som stuckit ut ögonen på sin lille broder och till straff därför får ledsaga honom genom världen. Traditionen med fabeln är gammal, under tider när censur (Censuren i Sverige fanns kvar ända till 1766 och återinfördes 1792) inskränkte tryckfriheten kunde fabeln föra fram ett politiskt eller religiöst budskap. I lärodikten och fabeln visade upplysningen hur människan skulle tro och leva. Lenngren var jordnära och hennes devis var att lyckan inte består i rikedom och glans, utan i ett förnöjt sinne.

Gustavianska stilen kallas den ledande stilen inom svensk konsthantverk, inredning och arkitektur som var populär under Gustav III:s tid. Den gustavianska stilen är en försvenskad variant av nyklassicismen men har vissa drag av rokoko, fast stilen är något stramare.

C.M. Bellman (1740 – 1795) är den största rokokodiktaren. Bellmans moraliserande och religiösa diktning är skriven i en pietistisk anda. Hans satiriska dikt Tankar om flickors ostadighet (1758) gav upphov till ett litträrt ”verskrig, som med svrsmål och repliker varade nära två år. Han skrev också satiriska dikter, parodivisor, i samma paroditeknik som t ex. Lucidor, Runius och Dalin. Bellmans melodier var rätt utsmyckade med prydnadsfigurer, och samtiden fäste sig vid hans dramatiserande, målande framställningskonst. Stockholm blev ett huvudmotiv hos Bellman, som från 1760-talet framåt i vers och prosa gav oförlikneliga bilder ur livet i sin födelsestad och dess omgivningar, människoskildringar och miljöteckningar, interiörer och exteriörer i en rikt växlande rad. Carl Michael Bellmans diktcykel Fredmans epistlar utkommer 1790. Den syn på Stockholm låg till grund för Fredmans skaldens huvudstadsskildringar, och den litterära teknik han utformade i dessa har fram till vår tid gång på gång återverkat hos efterföljande stockholmsskildrare; några har direkt imiterat honom, andra har anknutit till hans diktning om Stockholm. Bilder från staden gav Anna Maria Lenngren och kan även skymta hos andra av Bellmans samtida, bl. a. Bengt Lidner (1757-1793) och Fredrik Cederborgh (1784-1835).

Lenngren skildrar den omgivande verkligheten, enkelt, naturligt, samt sådan den ter sig för en poetisk eller satirisk blick, såsom i Den mödosamma verlden och Fröken Lise m fl. Lenngrens mest produktiva period infaller 1794 – 1798. Då har hon hunnit bekanta sig med Fredmans epistlar och genom Bellman tagit till sig ett sätt att dikta, som passade henne. ”Anders och kökscaisa” har hämtat inspiration hos Bellmans ”Eldsvådan i Kolmätargränd”. De skildrar dock olika samhällsklasser. Som sedeskildrare är Lenngren utpräglad realist och har gett målande bilder av dåtidens borgerliga liv, särskilt i Stockholm.

Av förromantikens sentimentalitet finns enstaka spår hos Lenngren, t. ex. i ett par känslosamma ballader och den till en välgörenhetsfest skrivna dikten Den lilla tiggarflickan. Romantiken kallas en rörelse inom konst, musik och litteratur som dök upp i slutet av 1700-talet och pågick genom större delen av 1800-talet – höjdpunkten var dock i första delen av 1800-talet. Den skall ha uppstått som en protest mot den ”förnuftstro” som var stilbildande inom kulturen under upplysningens tid. Man ansåg att känslor var ett mer äkta uttryck för personligheten än förnuftet. Man satte känslan före förnuftet, man föredrog medeltiden framför antiken, landsbygden framför staden och uttryckte skönhetsdyrkan och längtan till forna tider och exotiska länder. Inom litteraturen härskade under den här tiden poeter som engelsmannen George Gordon Byron, franska författaren Victor Hugo och ryssen Aleksandr Pusjkin. Goethe skriver romanen Den unge Werthes lidande (1774). Immanuel Kants filosofiska arbete Kritik av det rena förnuftet utkommer 1781. I Sverige leddes rörelsen av Per Daniel Amadeus Atterbom som 1824-1827 gav ut sagodramat lycksalighetens ö i två delar. Friedrich Schiller (1759 – 1805) verk ”Don Carlos” (1787/88), bygger på det rykte som uppstod om kärleksförhållandena mellan Don Carlos och hans styvmor Elisabeth av Spanien (1545-68), hon förmäldes med Filip II – enligt tiden sed mycket ung – endast 14 år.

 

Tidningen – en nyhetsförmedlare

Under början av 1600-talet började tidningar utkomma regelbundet i hela Europa. Postrutter, tryckmöjligheter och lokal distribution utvecklades, och det blev dessutom lättare att samla in information. I och med att religiösa krig och slagsmål bröt ut i olika delar av kontinenten ökade intresset för nyheter – och många använde sig dessutom under denna tid av tidningarna för att sprida propaganda. Även familje- och medborgarförhållandena förändrades, och information och nyheter kom att ses som både värdefulla och önskvärda.

De första moderna tidningarna utvecklades i Västeuropeiska länder så som Tyskland (Avisa Relation oder Zeitung, 1609), Frankrike (Gazette, 1631), Belgien (Nieuwe Tijdingen, 1616) och England (London Gazette, 1665). Världens äldsta överlevande dagstidning, Einkommende Zeitung grundades i Leipzig år 1650.

Lokala nyheter förekom inte alls under början av 1600-talet, då tryckerierna var strikt reglerade av staten. Några undantag förekom, främst i Holland. Censuren lättade så småningom efter inbördeskriget i England under 1640-talet, då inrikesnyheter blev mycket viktiga, och kungens makt ifrågasattes. Ordinari Post Tijdender gavs ut i Stockholm från och med 1645.

I Sverige medförde maktens överflyttande till riksdagen att det blev möjligt för olika politiska doktriner att komma till tals. Partiväsendet ökar starkt folkets intresse för de politiska frågorna. Salongerna fortsatte att spela en viktig roll i samhället under klassicismens och upplysningens epok. Viktiga för de framväxande borgerligheten blev kaffehusen i storstäderna. På kaffehusen fanns tidningar och tidskrifter som lästes och diskuterades. Pressens ökade betydelse gav upphov till en ny författartyp; journalisten. Moraliska veckoskrifter så som The Tatler och The Spectator, den svenska Argus blev oerhört populära med sin lätta moraliserande uppsatser. När upplysningen under Gustav II spreds i vida kretsar var det inte minst genom pressen, där Stockholms posten spelade huvudrollen.

Stockholms posten var en tidning som började utkomma 1778. Förläggare var de tio första åren boktryckaren J. C. Holmberg, med medarbetare som J.H. Kellgren (1751-1795), C.P. Lenngren och P.J. Rudin. Stockholms posten mottog efter tidens sed i stor utsträckning insända bidrag, men den framträdde från början som språkrör för den av fransk upplysningsfilosofi bestämda riktningen i svensk litteratur. 1788 blev Kellgren dess utgivare, som från 1790 fick en starkare litterär prägel med en utförlig recensionsavdelning. Tidningen utövade under Kellgrens ledning stort inflytande på litterär smak och tankegång. Efter Kellgrens död var Lenngren redaktör 1795-1813. Under denna tid började lenngrens poetiska bidrag flyta rikare. Den dukade slutligen under i konkurrensen med ”Aftonbladet”.

Diktarna får ökade möjligheter att få betalt för sina alster, vid sidan av bokutgivning genom presens framväxt. Det var framför allt inom tidningens värld som Lenngrens epigram, versberättelser i frivolt rokomaner, skämtpoem och sällskapssånger publicerades, i början i göteborgstidskriften Hvad Nytt. Under de första åren av sitt giftermål, 1780-1792, offentliggjorde Lenngren ett 80-tal poem, dels i Stockholms posten, dels i Musikaliskt tidsfördrif. En del av hennes satirer är social tendenssatirer riktade mot ståndsfördomar och bördshögfärd Fröken Juliana, Portraiterne, eller de välmåendes makliga egoism.
Det var endast den närmaste kretsen som kände till att det var från henne, som Stockholms posten fick de djärva epigrammen, satirerna och visorna. Som poet en realistisk skildrare av den gustavianska tidens vardag. Hon skrev framför allt om världens löjligheter, småaktigheter och svek. Mycket är en ironisk uppfattning av vad världsklokheten bjöd och vilket en bitter levnadserfarenhet lärt henne. Hon har levt som klassiker vid sidan av huvudstråken. Hon har inte bildat skola, Nils Ferlin och Bo Bergman har inspirerats av henne.

 

Källor:

Kvinnohistoria, Om kvinnors villkor från antiken till våra dagar, 1996, UR, Oskarshamn

Anna Maria Lenngren, Dikter, prosastycken, Svalan 1966, Stockholm

Anna Maria Lenngren, Samlade skaldeförsök, tolfte upplagan, 1890, Adolf Bonnier, Stockholm

Anton Blanck, Anna Maria Lenngren, poet och pennskaft, jämte andra studier, Hugo Geber, 1922, Stockholm

Otto Sjögren, Sveriges historia, IV Frihetstiden, Gustavianska tiden, Frölen & Co, MCMXXV (1925?), Stockholm

Svante Nordin, Filosofins historia, Det västerländska förnuftets äventyr från Thales till postmodernismen, Studentlitteratur, 2003, Lund

Lennart Breitholtz, Västerlandets litteraturhistoria, Del II Från Upplysningstiden till 1960-talet, Almqvist & Wiksell, 1971, Surte

Lena Eskilsson & Åsa Bergheim, Förnuft – Fruktbarhet – Förälskelse, idéer om kvinnor och kvinnors idéer, Carlssons, 1995, Stockholm.

Henrik Schück och Karl Warburg, Illustrerad svensk litteraturhistoria, IV Gustavianska tiden, Rabén & Sjögren, Stockholm

Bernt Olsson och Ingemar Algulin, Litteraturens historia i Sverige, Nordstedt, 1987, Stockholm

Bernt Olsson, Litteraturens historia i världen, Nordstedts, 2005, Stockholm

Unnar Eriksson, Roger Qvarsell, Bo Sundin, Från renässans till upplysning, idéhistorisk översikt, Umeå universitet 1993

Bryan Magee, Bonniers stora bok om filosofi, Albert Bonniers, 1999, Stockholm

  

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s