Bo och leva i Annedal

Arbetarbostadsfrågan

 

De dåliga bostadsförhållandena för Göteborgs arbetare uppmärksammades av stadens styrande redan på 1840-talet. Staden lät också bygga ett 20-tal hus för arbetare 1847-49 men det räckte inte. Problemen ökade och 1864-65 togs frågan upp i stadsfullmäktige. Man beslöt att staden skulle stödja enskilt byggande på olika sätt.

Stadens stöd innebar att man ordnade lämpliga och billiga tomter för arbetarbostäder i nya stadsdelar. 1875 godkände stadens styrande ”landshövdingehuset”. Med sina två trävåningar ovanpå en bottenvåning av sten ansågs det som brandfarligt, men det var billigare och enklare att bygga än stenhus och bättre utnyttjande av mark än tvåvåningshus i trä.

Ett av företagen som startades var ”Göteborgs Arbetarebostads Aktiebolag” som uppförde tegelhus i Annedal. Det största kooperativa företaget var Arbetarnas Byggnadsförening som stod bakom det första kvartalet med landshövdingehus (kvarteret Anansen i Annedal). Mindre föreningar var t.ex. ”Framåt, Idogheten” och ”Egna hjelpen” som byggde enstaka landshövdingehus. Dessa företag och föreningar tillsammans med enskilda byggmästare drev en ganska omfattande verksamhet under 1870-talet.

Under 1870-talet började man bygga stenstaden (nuvarande stadsdelarna Vasastaden, Lorensberg och Masthugget), villaområdena vid Föreningsgatan och Södra Vägen samt arbetarstadsdelen Annedal.

Under 1880-talet fortsatte byggandet. I ytterområdena började man ta i tu med de planerade arbetarstadsdelarna. De viktigaste nya områdena var vegagatan, Karl Johansgatan, Landala och Olskroken. Olskroken bebyggdes med landshövdingehus. Även 1880-90 pågick ett intensivt byggande med omkring 100 nya hus varje år.

Under 1880-talet var omkring 30 byggmästare verksamma i Göteborg. Omkring 500 byggnadsarbetare var sysselsatta i Göteborg. För utformningen av det nya Göteborgs byggnader fanns ett tiotal arkitekter.

 

Bo och leva i Annedal

 

1880-talets människor levde under en epok som förtjänar epitet ”brytningstid”. Samtidigt som urbaniseringen och industrialismen skjuter fart vinner en rad nya sociala, religiösa och politiska idéer terräng. Genom olika folkrörelsers idoga arbete skulle de nya idéerna nå ut till allmänheten. Det moderna svenska organisationssamhället låg i startgroparna.

Kvarteret Anansen i södra Annedal byggdes efter engelskt mönster under 1876-1881. Kvarteret kom att bestå av 24 fastigheter på 16 tomter. Husen var uppförda i två rader längs Albogatan och Snickaregatan. Rektangels kortsidor låg mot Västergatan respektive Haga Kyrkogata.

De flesta fastigheterna i kvarteret var sk. landshövdingehus. Husen innehöll två lägenheter med två rum och kök, och två om ett rum och kök. Hyrorna var 300 kr respektive 180 kr per år. I källarvåningen fanns utrymme för butik och/eller verkstad samt tvättstuga. På gårdarna fanns förvaringsbodar för ved m.m. På gården fanns också utedass.

År 1880 levde 413 personer i de 4 hus som då var uppförda. År 1890 bodde 685 personer i kvarterets 144 lägenheter.

På grund av arbetslösheten under 1870-talet sattes en rad olika nödbostadsprojekt igång. Ett sådant var upplåtandet av Skansen kronan till nödställda arbetarfamiljer. Ytterligare ett projekt var de sk paviljongerna i kvarteret Brödfrukten i Annedal. Paviljongerna revs 1883.

1869 inköptes norra Annedal för 15 000 kr och södra delen inköptes 1872. I och med detta kom Annedal, som tidigare ingått i Örgryte kommun, att införlivas med Göteborg. En rad byggnadsprojekt kom att starta i Annedal. Först på plats var Göteborgs Arbetarebostadsaktiebolag. Andra sammanslutningar som kom att svara för bebyggandet av Annedal var Dicksonska stiftelsen och Göteborgs Sparbank.

Redan från början var Annedal en inflyttningsstadsdel. Området kallades populärt för Albostaden pga att allmogen från Ale härad i Älvsborgslän på ett tidigt stadium deltog i byggandet av stadsdelen och befolkade den.

Familjetillhörigheten och ortsbanden var viktiga orsaker till bosättningen i kvarteret. Man finner ofta att yngre syskon hyr in sig. Likaså är det vanligt att de inneboende har samma födelseort som lägenhetsinnehavaren.

De många inneboende ihop med stora barnkullar medförde en trångboddhet som vi idag har svårt att föreställa oss. I ett rum och kök kunde en familj på två vuxna och 6 barn hålla sig med 3 inneboende.

Anansen var utan tvekan ett arbetarkvarter, även om det finns inslag av andra yrkesgrupper. Bland hyresgästerna förekom handlande, folkskollärare och hantverkare. Det fanns ett behov av handelsbodar och hantverkare. Bland arbetarna i Anansen fanns en rangordning. Storleken på bostaden var förmodligen en faktor liksom mannens yrke. Typografer och handelsanställda värderades högt medan kvarterets snickare, målare, skomakare och skrädderiarbetare intog en mellanställning. Fabriksarbetare och gravarbetare bildade de lägre skikten.

Trots alla skillnader och oegentligheter fanns det ändå en viss sammanhållning inom Anansen och Annedal – en gemenskapskänsla som hade sin grund i det faktum att man delade många av vardagens händelser och bekymmer.

 

 

Källa: För hundra år sedan – skildring från Göteborgs 1880-tal, utgiven av Göteborgs historiska museum, 1984.

 

 


2 responses to “Bo och leva i Annedal

  • natacha

    Good outfit! I really love your blog

  • Göran Ohlén

    Får lite hjärtsnörp´ när jag läser, o ser om min gamla stadsdel Annedal . Härliga minnen från 40 , 50 , 60- talet , och man eldade med kol , coks o briketter´, då var det skönt att komma in i stugvärmen när man hade åkt skriller´på Stora Dammen i Slottsskogen en kall vinterkväll . Med vänlig hälsning . Göran Ohlén ( I hjärtat alltid Annedalspöjk´ )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s